becomestrongsoon

Runt klockan 05:00, tävlingsdagen.

Jag var mer förbered än jag någonsin varit i en idrottsrelaterad mening. Många månaders slit för ett enda mål och nu var det dags. Jag la mig tidigt på fredagskvällen, väldigt tidigt till och med. Väskan var packad, vikten var optimal och kroppen kändes fräsch. Jag ställde klockorna (två stycken för att vara säker på att inte försova mig) på klockan 05:00. Det tog ett bra tag innan jag lyckades somna men jag kände mig lugn, väldigt lugn. Innan under veckan hade jag varit otroligt nervös, men nu, kvällen innan kände jag ett behagligt lugn inom mig. Detta skulle gå vägen.

Helt plötsligt slår jag upp ögonen och är ganska övertygad om att klockan snart skulle slå 05:00. Jag kikar på mitt alarm. Fan: 03:00. Jag gjorde några tappra försök med att få en timmes sömn till, men det var omöjligt. Helt klarvaken.

Fortfarande lugn, men med en känsla om att något stort, nytt och spännande skulle ske steg jag upp, kollade att allt var nerpackad och packade ner mat, bars, godis och kylklampar. Jag hoppade upp på vågen och läste: 70,8 kg. Perfekt tänkte jag. Om vågen var på min sida i Karlskrona skulle jag få böja på 105 kg och köra bänkpressen på 70 kg.


Promenad runt klockan 06:00. Förväntansfull.

När klockan närmade sig kvart i sex tog jag en promenad runt kvarteret. Dels för att väcka kroppen men också för att hämta upp min vän Alexander som skulle följa med som fotograf och stöd under dagen. Vi möttes upp, tog en kort promenad och blev sedan hämtade av mitt tävlingssällskap Erik klockan 06:00.

På vägen ner till Karlskrona pratade vi om vad som skulle ske under dagen, jag ställde en del frågor till Erik som jag ville ha svar på och vi diskuterade en hel del. I höjd med Jämjö stannde vi till och sträckte på benen och jag köpte vatten, eftersom jag glömde mitt hemma i kylskåpet.


På en mack i Jämjö. Runt klockan 07:00.

Vi kom till Karlskrona med god marginal och letade runt ett tag efter Långö. Med hjälp av iPhone och lite chansande var vi efter lite letande på plats en halvtimme innan invägningen skulle börja. Först av alla. Vi tog plats i lokalen där invägningen skulle äga rum och spänningen steg. Stämningen var ganska tryckt när deltagarna var samlade och folk var mest tysta och fokuserade.

Efter lite väntande var det så dags. Av med tröja och byxor och endast iklädd stålmannenkalsonger stod jag med de andrade deltagarna och väntade på min tur att väga mig. Jag hoppade upp på vågen, svarade på frågan hur lång jag var och väntade spänt på vad vågen skulle säga. Efter några jobbiga sekunder sa invägningskillen: 70,1 kg! Helt perfekt. Första hindret var passerat.

När både jag, Erik och Rasmus (en ny bekantskap) hade vägt in oss var det dags att ladda på med energi. Jag öppnade min låda med skogaholmsmackor och jordnötssmör och fullständingt tryckte i mig. En något suspekt känsla efter månader med strikt kost. Nu stod jag och tryckte i mig kalorier som aldrig förr.


Efter invägningen. Depåerna fylldes med energi. Runt klockan 09:00.

Efter att vi ätit en stund var det dags för regelgenomgång med huvuddomaren. Direktiven var glasklara. I år skulle de vara hårdare än någonsin med bedömningen. Markerade stopp i dips, chins och bänkpress och djupet i knäböjen skulle vara prioriterade områden. Även bicepscurlen hade blivit strängare sedan tidigare år.

Vi hann värma upp en kvart eller så, innan det var dags. Min tävlingsdebut skulle ske. Efter många månaders förberedelse var det nu dags. Jag gick in i en liten bubbla en halvtimme innan bänkpressen och var knappt kontaktbar. Hörlurar på, godis i munnen och totalt fullt fokus. Jag var lugn, men ändå laddad. Nu var det dags.


Uppvärmning i bänkpressen. Runt klockan 10:00.

Damerna började och efter fyra, fem killar var det så min tur. Jag gick upp på scenen, speakern pratade, men jag hörde knappt någonting, fortfarande kvar i min lilla bubbla. Jag minns att huvuddomaren drog reglerna en gång till innan det var dags.


Tävlingslinnet på, kepsen på. Runt klockan 10:30.

Jag lyfte av stången och började. Känslan av att vara pigg nådde mig. Stången kändes lätt och jag pumpade på. När jag inte orkade fler hade jag ingen aning om hur många jag hade gjort. På väg ner från scenen hör jag speakern skrika: "Fjorton stycken godkända!". Vilken känsla! Personbästa i första grenen och jag var verkligen inne i matchen.

Efter ytterligare några deltagare var det Eriks tur. Han gjorde också debut och hade gjort en vätsketömning dagarna innan tävlingen. Han nådde en fantastisk vikt på invägningen, 77,9 kg men tömningen gjorde att han fick kramp, rejäl kramp innan bänkpressen. Ner från scenen och upp igen som siste man. 12 st godkända, med en vad som krampar och utan att kunna trycka med benen. Väldigt bra.

Erik funderade fram och tillbaka på om han skulle bryta tävlingen men han bet ihop och gjorde en riktigt bra insats trots de dåliga förutsättningarna. 84 godkända repetitioner totalt och dipsen han gjorde var helt klart snyggast av alla. Dessutom fixade han 14 st godkända knäböj. Otroligt bra med tanke på krampen i vaden.

Mellan grenarna drack jag vatten, tryckte i mig Vitargobars och godis. Jag pratade med vänner på plats och njöt riktigt av stämningen. Mina medtävlande var fantastiskt trevliga och ödmjuka och vi peppade varandra mycket.


Samlar krafter mellan övningarna med goda vänner.

Nu var vi framme vid bicepscurlen. Disciplinen jag hade slarvat mest med under träningen när det gäller tekniken. Samma procedur här, huvuddomaren drog reglerna och sedan var jag igång. Jag klarade 13 st. Nöjd här med. Fortfarande efter två discipliner hade jag inte en enda repetition bortdömd. Skönt.

Innan knäböjen var det en liten längre paus så vi fick chans att värma lite. Jag gick upp på scenen och körde lite och passade även på att fråga om djupet på de träningsböjen jag gjorde var tillräckligt. Det var dom. Nästan lite för djupa sa domaren, men hellre det än tvärtom tänkte jag. Knäböjen var faktiskt den disciplin jag hade längtat mest efter. Varför vet jag inte, men jag hade en bra känsla. Jag gick självsäkert upp på scenen och klarade 12(!) st. Självklart var jag otroligt nöjd och jag hade fortfarande inte en enda repetition bortdömd.


Djupa knäböj.

Efter tre discipliner hade jag 39 st godkäna repetitioner och känslan av att jag kunde göra ett bra resultat växte sig starkare. Men nu var det dags för chins, min sämsta disciplin. Jag kalkade mina händer, gick upp på scenen. Domarna sa till mig att vara noga med de markerade stoppet i bottenläget då de hade fått döma bort en massa repetitioner på tidigare tävlande. När jag var klar hade jag gjort 13 st godkända chins. Personbästa och fortfarande inte en enda repetition bortdömd efter fyra grenar. Väldigt nöjd.


Uppvärmning inför dipsen.

Efter lite snabb huvudräkning kom jag fram till att jag hade 52 st godkända repetitioner efter fyra grenar. Alltså behövde jag göra 8 dips för att nå mitt mål, något jag visste att jag skulle klara om inte något oväntat skulle ske. Jag hade rätt. 20 st godkäna dips klarade jag och jag krossade mitt mål på 60 st godkända repetitioner. Min debut i Fitness Five stavades sjuttiotvå godkända repetioner. Jag var och är givetvis väldigt nöjd med det men jag är också väldigt nöjd med att jag kunde ta mig igenom hela tävlingen utan en enda underkänd repetition. Allt skickade med filmer fram och tillbaka till Erik under träningsperioden hade alltså gett resultat och jag tog verkligen åt mig av all feedback han gav. Skönt att det gav resultat.

I bilen hem tog jag fram datorn och skrev ett blogginlägg som en liten sammanfattning till de som hade följt mig via bloggen och på Facebook under dagen. Jag kände ett stort stöd och var otroligt glad efter tävlingen.

Väl hemma i Kalmar igen väntade fotbollsmatch på Guldfågeln Arena. Kalmar FF spelade och jag njöt. Njöt av att tävlingen gick bra, njöt av att jag kunde kunna unna mig några öl och jag njöt över tanken över alla underbara människor som finns omkring mig, i vått och torrt.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är väldigt glad över att jag ställde upp i tävlingen. Det har gett mig oerhört mycket erfarenhet på många sätt. Jag har bevisat för mig själv att jag kan vara disciplinerad, att jag kan följa en plan och att det går att nå sina mål om man bara bestämmer sig.

Jag hittade ett fint citat på Lalles blogg som jag lånar:

"Jag sade inte att det skulle vara lätt, jag sade bara att det skulle vara värt det".

Ett helt fantastiskt citat som verkligen sammanfattar min Fitness Five-satsning. Det har varit tufft i vissa perioder, riktigt tufft. Men sjukt värt det.

Och till er som funderar på att delta. Fundera inte så länge till. Bestäm er bara för att göra det. Jag lovar er, det kommer vara värt det.