becomestrongsoon

Själva bloggandet har av naturliga anledningar klingat av med tiden och jag har nu bestämt mig för att inte skriva mer här. Dels för att jag är trött på bloggformatet och dels för att det tar för mycket tid. Jag har dock bestämt mig för att skaffa en Twitter som bara rör min träning. När och hur kommer jag återkomma med till er som är intresserade.

Tack till er som följt min träning under denna tid. Och som sagt. Jag kommer finnas på Twitter.

Nu är det dags att på allvar sluta tänka på operationen som skedde för över 4 veckor sedan. Jag har under denna perioden inte fått träna någonting (förutom promenader) och har under hela tiden haft en känsla inom mig att min kropp sakta men säkert förfaller. Givetvis är så inte fallet, men det är ett faktum att jag har tappat 5,5 kilo under dessa fyra veckor.

ÖVER FEM KILO!

När en kropp som är van att träna 5-7 pass i veckan helt plötsligt blir totalt inaktiv händer någonting. Det första som hände var att jag började tappa aptiten vilket troligtvis är den största anledningen till mina tappade kilon. Efter att jag tappade aptiten började jag få svårt att somna på kvällarna då jag inte var trött i kroppen på samma sätt som jag brukar. Efter att sömnproblemen trädde in började tröttheten på dagarna komma. De senaste två veckorna har varit väldigt jobbiga i det avseendet. Jag har svårt att fokusera i vardagen och känner mig allmänt trött - inte i kroppen, såklart, utan i huvudet.

Nu då?

Ja, idag var jag med och tränade fotboll för första gången på över en månad och det kändes bra. Jag körde allt där det inte innehöll några närkamper och allting kändes helt okej. Visst, det stramar i ärret och känns konstigt i vissa rörelser, men inte värre än att det gick bra att köra på.

Imorgon på förmiddagen ska jag ringa till kirurgavdelningen på sjukhuset och fråga vilken prognos de ger mig gällande när det kan vara aktuellt att börja köra igång på gymmet igen. Informationen jag fick från början var väldigt oklar och det jag har kunnat hitta på internet säger inte så mycket det heller.

Så. Om allt går som det ska hoppas jag kunna sätta igång nästa vecka med muskelgrupper som inte direkt påverkar bukens högra sidan. Vad jag förstått ska det inte vara några problem att köra övningar och träningsmoment, så länge det känns bra.

Jag har slarvat en del med kosten senaste månaden och själklart syns det rent visuellt. Jag är väldigt långt ifrån den "form" jag var i för ett år sedan - men samtidigt är det inte prioriterat för tillfället. Det viktigaste för tillfället är att komma tillbaka till träningen och att känna mig frisk och stark igen. Det är något jag saknar. Att känna mig stark.

Att inte kunna träna har på många sätt varit mycket jobbigare än jag kunde tro. Dels försvinner självförtroendet när man inte kan utföra något man älskar och faktiskt anser sig vara duktig på - samtidigt som jag har gått runt med känslan av att tappa vikt, samtidigt som jag har känt mig pluffsig. Märkligt samband det där, men så är fallet.

Så med start på måndag kommer jag köra på så mycket jag kan igen med träningen. När det gäller kosten kommer jag köra strikt igen med fokus på att hitta den optimala - för tillfället - lösningen.

Samtidigt som hela denna tiden varit väldigt påfrestande psykiskt är jag övertygad om att jag gått stärkt ur detta och det är en erfarenhet jag kommer ha nytta av. Det är ju faktiskt också så att en blindtarmsoperation är väldigt lindrig i jämförelse med vad många människor går igenom och utsätts för i världen varje dag, året om.