Långdistans.
Det där med längre distanser har aldrig riktigt varit min grej. Visst, jag har inga problem med att ge mig ut och springa en längre sträcka rent fysisk, det är inte där problemet sitter. Jag tycker bara att det är så fruktansvärt tråkigt. Antar att det är en vanesak, men just nu vill jag inte vänja mig vid att tycka om löpning.
Min bror var igår med i Mini-Triathlon här i Kalmar. Med en tid på 1 timme och 12 minuter kan han känna sig riktigt stolt idag. Tävlingsformen innefattar:
- 300 meter simning i öppet hav.
- 2 mils cykling.
- 5 kilometers löpning.
Extra nöjd bör han vara över att ha förbättrat förra årets tid med över fem minuter.
Min bror under gårdagens Mini-Triathlon. Lägg märke till flaskan som flyger i luften.
Minimässa vid start/mål-området.
Vill ha. 2XU.
***
Idag går Triathlon av stapeln här i Kalmar (Simning 3860 meter, Cykling 180,2 km och löpning 42195 meter). Jag hyser stor respekt för samtliga som tar sig i mål idag. För mer information om tävlingen (som nästa år dessutom får Ironmanstatus med allt vad det innebär) kika här.
***
Nu: Ett stenhårt ryggpass.
